flera bekymrade blickar, miner och uttryck, men ett glatt sinne

ner för trappen, genom tunneln och upp för backen, då såg jag henne. med en vink och en kram, några klappar på ryggen när jag gick på a-brunnen -där var hon. lika fin som alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0